Söndagen den 8 november gick gamle Jarpur bort, han har varit en maskot för oss sen länge. Han hoppade in i mitt liv för 30 år sedan, som en vild och vacker unghäst. Sen dess har vi varit genom många spännande och underbara upplevelser. Vi har ridit många mil tillsammans. Vi tävlade på hög nivå och tog oss så långt som till Danska landslaget när jag var 16 år. Vi har startat fälttävlan, orientering, tölt, fyrgång. En säkrare och mer trogen häst får man leta efter.
På sina äldre dagar har Jarpur lärt många nya ryttare att rida. Han har tagit många ryttare säkert fram i fullt fart över Kullaberg och visat dem den snabbaste tölten som fanns.
De sista år har han fått ta det lugnt, med lugna turer och promenader i skogen på Kullaberg. Barnen har pysslat om honom och fått rida runt. Men han tappade aldrig stinget. Var med senast på Hästens dag förra året. Envis som synden och stark som en björn. Bankade alltid i boxdörren när han skulle ha mat. Kom när jag kallade.
Söndagen den 8 november gick vi en lång promenad tillsammans. Han hade då varit dålig i två dagar och hade inte mycket ork kvar. Han la sig under bokarna hemma vid gården när vi kom tillbaka och sa farväl till alla som kom och ville klappa. Sen fick han åka till de evigt gröna ängarna. Jarpur var född juni 1978.
Han har levt länge och haft en underbart hästliv. En trogen livskamrat är saknad.
Tack för alla år, Jarpur.
Kristine
