Kristine Barner, tränare – instruktör – domare
Jag heter Kristine Barner. Sedan långt tillbaka har Islandshästen präglat mitt liv. Jag är uppväxt med Islandshästar, satt upp på gamla ”Dimma” i hagen när jag var 6 år, och har ”suttit” där sen dess… Efter Dimma blev det Vala, Jarpur, Hrefna, Viðar, Léttfeti, Katla, Systa, Josi, Hektor etc etc…
Under tiden i Danmark, där jag är uppväxt, har jag tävlat och tränat framgångsrikt. Jarpur och jag tog oss bland annat till det danska landslaget i 1990. Det var innan ungdomsryttare hade sina egna klasser. Mycket spännande tyckte jag. Det blev en del tävlingar under de åren.
1994 reste jag till Island och jobbade hos Gísli Haraldsson söder om Húsavík, där jag tränade och red in ett otal av hästar. En oförglömlig och helt fantastisk upplevelse! Med mig hem hade jag Systa frá Nesi. Systa blev en mkt trevlig femgångshäst, som tog mig till en del nationella tävlingar och SM där vi tävlade i femgång och stilpass. Systa gick efter tävlingssäsongen som avelsto i Danmark. Hennes första avkomma Josi från Kullaberg var en fantastisk liten femgångsvallack. Med honom kvalade jag kvalat till SM flera ggr. Även efter Josi har jag tävlat en del, bland annat på lillebror Hektor.
De senare åren har tiden inte räckt till aktivt tävlingsridning, både domaruppdrag, eget företag och familjen tar allt sin tid.
Jag uppskattar en härlig runda i skogen på både unghäst och äldre utbildad häst – naturen ger mig fortfarande så mycket och med den vill jag gärna förmedla glädjen med att rida och träna samspel mellan häst och ryttare. När jag undervisar både privatryttare och ridskolegrupper tar jag oftast till övningar i skog och natur. Det är lättare att hitta god balans och framåtanda/motivation i häst och ryttare när vi tränar i terrängen – och utan det är det svårt att utvecklas.
Jag har bott i Sverige sedan 1995 och har sedan 1997 arbetat professionellt med undervisning, träning och turridning på Kullaberg.
Under åren har jag utbildat mig inom svenska Islandshästförbundet. Jag blev B-instruktör 1999, tog C-tränarprovet 2002 och har under åren kontinuerligt gått kurser och deltagit i seminarier. År 2009 gick jag pedagogikutbildningen för ridinstruktörer på Ridskolan Strömsholm .
2011 examinerades jag till lokalklubbsdomare och dömer regelbundet Islandshästtävlingar på olika nivåer.
Pedagogik är ett viktigt ämne för mig. Konsten att lära ut och magin i att förmedla nya kunskaper på ett ändamålsenligt sätt ligger mig varmt om hjärtat. Jag har i många år arbetat med APL-elever från olika naturbruksgymnasier och 2016-2018 läste jag till yrkeslärare på Malmö universitet och har nu legitimation som yrkeslärare.
Jag har alltid varit imponerad av hur vi ryttare påverkar hästen och vice versa. Under senare år har jag numera fortbildad mig genom VBR – vertikal balanserad ridning. Detta stämmar väl in i det sättet jag har tränat och undervisat tidigare och VBR ger en utvecklat förståelse av hur vi, hästen och utrustning samverkar för optimal balans och rörlighet.
Våren 2023 blev jag klar Ridlärare ll i SIF, en spännande resa som gav många nya kontakter i nätverket och en boost i kunskapsbanken.
För att utvecklas som ryttare och tränare rider jag regelbundet för andra instruktörer. Jag deltar så mycket jag kan i seminarier och webutbildningar och anser att vi som ryttare och tränare är vi aldrig ”färdiga”. Varje elev och häst jag möter lär mig något nytt – visst är det häftigt!
Mina tankar och mål om ridning
Att rida handlar för mig om ett samförstånd mellan ryttare och häst. Med ömsesidig respekt vill jag få hästen att jobba tillsammans med mig. Balans och jämvikt i ridningen skapar trygghet och blir därmed en fundament för inlärning och progression.
Ödmjukhet, känslighet och tålamod är viktiga grundstenar i min ridning. Med öppna sinnen vill jag kunna se, höra och känna vad det är hästen uttrycker. Jag vill förmedla för hästen vad det är jag begär och vart jag vill komma.
Att tillsammans utvecklas är ett mål för varje ekipage, anser jag. För mig är ingen häst för dålig för framsteg, alla har en viss talang och en fördel inom något – alla har ett syfte! Som tränare måste man se hästen för det den är och det den kan bli.
