En gammal vän har sagt farväl.
Jarpur o Kristine
Söndagen den 8 november gick gamle Jarpur bort, han har varit en maskot för oss sen länge. Han hoppade in i mitt liv för 30 år sedan, som en vild och vacker unghäst. Sen dess har vi varit genom många spännande och underbara upplevelser. Vi har ridit många mil tillsammans. Vi tävlade på hög nivå och tog oss så långt som till Danska landslaget när jag var 16 år. Vi har startat fälttävlan, orientering, tölt, fyrgång. En säkrare och mer trogen häst får man leta efter.
På sina äldre dagar har Jarpur lärt många nya ryttare att rida. Han har tagit många ryttare säkert fram i fullt fart över Kullaberg och visat dem den snabbaste tölten som fanns.
De sista år har han fått ta det lugnt, med lugna turer och promenader i skogen på Kullaberg. Barnen har pysslat om honom och fått rida runt. Men han tappade aldrig stinget. Var med senast på Hästens dag förra året. Envis som synden och stark som en björn. Bankade alltid i boxdörren när han skulle ha mat. Kom när jag kallade.
Söndagen den 8 november gick vi en lång promenad tillsammans. Han hade då varit dålig i två dagar och hade inte mycket ork kvar. Han la sig under bokarna hemma vid gården när vi kom tillbaka och sa farväl till alla som kom och ville klappa. Sen fick han åka till de evigt gröna ängarna. Jarpur var född juni 1978.
Han har levt länge och haft en underbart hästliv. En trogen livskamrat är saknad.
Tack för alla år, Jarpur.
Kristine
Jarpur
Vad fint. Hjälpte inte att jag hörde dig berätta historien igår, nu måste jag gå o snyta mig. Kram <3 <3
Det hugger till i hjärtat och en liten tår kommer.Det var fint skrivet och tänk så många härliga stunder ni fått.En fantastisk häst!
Vilket underbart gammalt foto på dig och Jarpur – vild och galen tjej och vild och galen häst – förstår ni har haft många roliga stunder tillsammans
Tänker på dig Kristine, vilken resa ni gjort tillsammans!
Tack ska ni ha, jag hade tur som fick ha honom här så länge.
Hej Kristine,
vi tror att vi förstår hur det kan kännas att förlora en trofast, häftig och tuff vän… Vi har två islandsdamer i vårt stall, en shetlandsdam, alla tre i sina bästa år. Det är då de är som bäst – glöm inte det! De har fått personlighet, erfarenhet och en bestämd uppfattning om hur vardagen skall se ut. Vi har också två unga islandsherrar, 1 och 2 år (vid årsskiftet skruvar vi upp en siffra). Liksom vi njuter de av att ha dessa erfarna damer i sin närhet, de både lockar och lär kan vi våga påstå! Men, inte mer än att det alltid är bäst att få ett härligt mål mat! Ja, kan man våga påstå att ‘vägen till mannens/maskulina hjärta går genom magen? Vill nästan våga påstå att det gäller även hästar! En GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR på er alla härliga hästvänner vi stöter på – vi tror och hoppas att Jarpur har kommit till den plats där ‘flickorna lockar med god mat och kanske en tur upp på ‘Himmelsbjerget’? Kram från oss hästvänner på Stureholm
HEJ KRistine.
Var precis inne på hemsidan och skulle kolla när jul avslutningn var. ”En gammal vän har sagt farväl” såg jag då.
Tänkte direkt såklart på jarpur och det första som slog mig att det måste varit en underbar plats för honom att vara sina sista dagar på. .. nästa plats för honom förmodligen är ännu härligare.
Man får sig också en liten ödmjukhetspaus i vardagen. Lycka så länge vi får ha våra pållar hos oss.!!
stor kram.
Sofia.
Fantastiskt..han har verkligen format dig till den hästtjej du är!!
Vilken text…ahh..tårarna bara kom..
Jättefint, verkligen!
Kram
Sandra Tomassone
Jag hoppas jag får ha min Tjocke lika länge. Men det e jobbigt när det e dax. Hoppas ni har det bra i övrigt.